På en stor och vacker plats, där tystnaden genljuder som den mest förtrollande musik, och luften är sötare än honung, där på den platsen finns en Magisk Sjö.

Varje morgon, ovanför den klara blå vattenytan, slår de vackra lotusblommorna ut och fröjdar sig över skönheten i världen runtomkring dem, och de delar med sig av sin glädje.

Var och en av lotusblommorna är unika och förnäma på sina egna sätt, vita, rosa, röda och till och med gula och blå … och den Magiska Sjön speglar dem i sitt vatten.

Men så en dag hände något speciellt i sjön ... 

Den Stora Vita Lotusblomman talade till sina frön som dag för dag växte och var lyckliga:

”Mina kära barn! Nu har ni blivit mogna. Det är dags för er att påbörja ert livs resa. Ni har en farlig och utmanande resa framför er. Vid ert mål kommer var och en av er att vara så vacker som lotusblommorna i vår värld. Men, alla kommer kanske inte att kunna slutföra resan och återvända hem.

Så lyssna noga på mig nu, för nu ska ni få ta del av en uråldrig kunskap som har förts vidare från generation till generation … 

Var och en av er bär på de Tre Skatterna. De kan inte köpas ens med guld. Om ni kan komma ihåg dem när ni ställs inför fara, då kan ni överkomma de allra svåraste prövningarna Dessa Tre Skatter är: 

SANNING

MEDKÄNSLA

TÅLAMOD

Det finns ingen situation där de inte kan hjälpa er. I de mystiska uråldriga skrifterna finns dessa Tre Skatter som tre symboler. Men lyssna, det kommer mer ...” – och den Stora Vita Lotusen viskade sitt sista råd till de små fröna.

Han viskade: ”Jag tror på var och en av er – och jag kommer att vänta på er när ni återvänder hem till ytan av den Magiska Sjön.” 

På kvällen böjde sig kapseln, i vilken fröna låg, ner över vattenytan, och alla de små fröna föll ner i den Magiska Sjön.

Ett av fröna föll snabbare än de andra. Hon undrade: ”Varför sa den Stora Vita Lotusen till oss att vår väg skulle bli svår? Vattnet är klart och rent och jag kan till och med se solljuset genom det.” Det Lilla Fröet var för oskyldigt för att veta att det var mycket lättare att falla än att höja sig och återvända.

Ju djupare det lilla fröet sjönk ner, desto mörkare blev vattnet, tills det grumliga bottenslammet fanns överallt omkring henne. ”Oh – oh – OH!”, ropade det Lilla Lotusfröet, ”Jag kan nästan inte se någonting!” Hon sjönk djupare och djupare ner i gyttjan … och blev så rädd att hon blundade.

Efter en stund öppnade det Lilla Lotusfröet ett öga och sedan det andra, men hon kunde fortfarande inte se något.

”Vart ska jag ta vägen nu? Var är mitt hem? Hur kommer jag tillbaka?” Just då hörde hon några märkliga klunkande ljud. Något mörkt och långt närmade sig henne i rasande fart.

Snart såg det Lilla Lotusfröet vad det var: det var en jättestor krokodil. Djurets namn stod skrivet på ryggen, men hon kunde inte läsa det i mörkret. ”Lilla Frö, Lilla Frö” – varelsen började prata med en hotfull röst – ”Jag har väntat på dig. Du har börjat ett nytt liv. Jag ska ge dig några goda råd. 

Det finns alla möjliga situationer i livet. Ibland kan någon råka stöta till dig: det är trots allt väldigt mörkt här. Eller så är den på dåligt humör – det är de flesta i vår värld – någon kanske säger något elakt till dig. Låt dem inte komma undan! Ge dem dubbelt eller tredubbelt tillbaka, slå tillbaka så hårt du kan, så att de förstår att du är stark och duktig” – sa det mystiska djuret med eld i rösten.

Fylld av rädsla tänkte det Lilla Fröet: ”Det kanske är så det ska vara. Hur kan man annars överleva på en sådan här hemsk plats?” Men så plötsligt mindes hon orden från den Stora Vita Lotusen, och tänkte: ”Om jag följer rådet från den här varelsen, kommer jag att få stanna på den här smutsiga platsen för alltid, och kommer snart att se hemsk ut.” 

Den monsterlika djuret – undervattenskrokodilen – cirkulerade långsamt kring det Lilla Fröet. Om det Lilla Fröet hade följt hans råd bara litegrann, hade krokodilen kunnat ta en tugga av henne!

I den här världen är inget gratis, inte ens goda råd. Om det Lilla Fröet hade följt krokodilens råd hade hon inte kunnat återvända till Ytan av sjön och bli en vacker blomma uppe på den Magiska Sjön.

”Det finns en väg ut ur varje situation! Det finns en väg ut ur varje situation!” – sade det Lilla Fröet om och om till sig själv. Och plötsligt mindes hon de Tre Skatterna, den Stora Vita Lotusblommans hemlighet: 

”Kom alltid ihåg att djupt inom var och en av er finns de Tre glimrande och kraftfulla Skatterna gömda: 

SANNING

MEDKÄNSLA

TÅLAMOD

När tiden är inne, kommer de att hjälpa er.” Just när hon tänkte det hände ett mirakel!

Precis i det ögonblicket som det Lilla Fröet vägrade acceptera det ondskefulla rådet, sveptes hon in i ett lysande sken av MEDKÄNSLA. Det var som en ljus stjärna som spred ljus överallt.

På monstrets rygg kunde man nu läsa dess namn: Där stod ”Ondska”. Plötsligt tog en stark kraft tag i det Lilla Fröet och slungade henne kraftfullt uppåt, som i en jättelik gunga. 

En helt annan värld började visa sig. Mörkrets värld var nu långt därnere – och överallt runt omkring det Lilla Fröet var det bara mörkgrått. Det var lättare att andas också. Det Lilla Fröet såg på sig själv och insåg: ”Ja! Jag har fått två kronblad! Jag börjar bli en riktig blomma!”

Men det var för tidigt att glädja sig ... 

Ut ur den ödsliga omgivningen närmade sig en slemmig och vårtig padda. Den plaskade fram mot Fröet med sina enorma simhudsförsedda fötter, och kväkte: ”Välkommen till vår värld, Lilla Frö! Våra regler är enkla: Var och en tar hand om sig själv. Hjälp ingen annan. Skydda bara dig själv till varje pris – och för att lyckas med det går det bra att ljuga. Om du har gjort något fel, skyller du det bara på någon annan. Om du delar med dig av godis gör du såhär: fem till dig själv, och en till den andra personen …”

Det Lilla Fröet stirrade skräckslaget med vidöppna ögon på varelsen som hade pratat om sådana konstiga saker. Det här var helt annorlunda mot det som den Stora Vita Lotusblomman hade lärt henne!

Den här gången kom hon att tänka på de Tre Skatterna mycket snabbare än förut, eftersom tanken på att stanna i den Grå Världen och leva enligt det här monstrets regler inte var vad det Lilla Fröet ville.

I det ögonblicket sken SANNING upp som en fyr. En skyddande slöja slöt sig kring det Lilla Fröet och skjutsade henne kraftfullt uppåt. På den vårtiga paddans rygg kunde man läsa ordet ”Oärlighet”.

Nu befann sig det Lilla fröet i en Dunkel värld, men hon var glad för hon kunde röra på alla sina sex kronblad! Ja, hon hade nu fått fyra nya eftersom hon växte varje gång hon gjorde rätt val. Någonstans däruppe kunde hon redan skymta solljuset. Men testet var inte över än ...

En otäck mask – det såg ut som en tjock orm – visade sig på avstånd. Den simmade närmare och betraktade det Lilla fröet. Den studerade henne som för att upptäcka hennes svagheter.

Masken var inte lika kraftfull som de onda varelserna i de andra världarna, den var smartare. Den talade med en inställsam röst: ”Du har tur, Lilla Lotusfrö – ja, nu kan man med rätta kalla dig så. I vår fridfulla värld finns ingen vind, och det är inte särskilt mörkt. Reglerna är enkla: För det första, om du inte vill göra något, gör det inte – varken lär dig något eller ansträng dig – vi tar oss runt våra svårigheter. För det andra, vi behöver inga vänner, för om du har vänner måste du kanske stå ut med deras dåliga humör eller behöva hjälpa dem när de har problem.  

För det tredje, om någon säger något otrevligt till dig, tveka inte: du kan säga det allra värsta som du kommer att tänka på …”

”Det är såklart frestande att inte anstränga sig … men då kommer jag ju aldrig lära mig något nytt. Och dessutom, att vara utan vänner är tråkigt – så hemskt! Nej, nej, nej!” – tänkte det Lilla Lotusfröet, ”Jag har allting inom mig för att ta mig ut ur den här dunkla, tråkiga världen!” Den tredje Skatten var redo att hjälpa till. TÅLAMODETS stjärna blommade genast i hennes hjärta och, skinande som pärlemo, omslöt ett klot av ljus det Lilla Lotusfröet, som långsamt började stiga uppåt. 

Masken som kallades ”Lathet” blev allt mindre och stannade kvar i djupet innan den försvann helt. Solljuset blev ljusare och ljusare, och vattnet blev klarare och klarare. Den Lilla Lotusblomman blev starkare och starkare, hennes stam växte allt snabbare och hon var full av självförtroende. De Mörka Grå och Grumliga världarna låg nu långt nedanför henne.

Det fanns nu inte längre någon gräns mellan vattnet och luften och den Lilla Lotusblomman uppenbarade sig på ytan av den Mystiska Sjön.

”Välkommen hem, Lilla Lotusblomma!” –

Det var den Stora Vita Lotusen som talade. ”Nu när du har blivit stark och vacker, kan du hjälpa andra med din styrka, och sprida glädje i världen med din strålande skönhet.” Den Lilla Lotusblomman såg på sin egen spegelbild i sjön … hon såg en magnifik blomma med glimrande, nästan genomskinliga blad.

Överallt runt omkring henne dök fler och fler lotusblommor upp. Var och en av dem hade följt sin egen väg, och nu visade de alla upp sin alldeles egen skönhet. Och om man tittar noga så kan man se deras hoppfulla små ansikten som tycks säga till dig:

”Vandra din väg väl!”