Shqip
Albanian
العربية
Arabic
Հայերեն
Armenian
Беларуская
Belarussian
বাংলা
Bengali
Български
Bulgarian
简体中文
Chinese (simplified)
正體
Chinese Traditional
Hrvatski
Croatian
Čeština
Czech
Nederlands
Dutch
English
English
Eesti
Estonian
Français
French
ქართული
Georgian
Deutsch
German
Ελληνικά
Greek
עברית
Hebrew
हिंदी
Hindi (Indian)
Magyar
Hungarian
Indonesia
Indonesian
Italiano
Italian
日本語
Japanese
Қазақ
Kazakh
Кыргызча
Kyrgyz
Latviešu
Latvian
Lietuviškai
Lithuanian
Монгол
Mongolian
فارسی
Persian
Polski
Polish
Português
Portugal (Português)
Română
Romanian
Русский
Russian
Slovenčina
Slovak
한국어
South Korean
Español
Spanish
Svenska
Swedish
Türkçe
Turkish
Українська
Ukrainian
O‘zbekcha
Uzbek
Tiếng Việt
Vietnamese
Varje morgon, ovanför den klara blå vattenytan, slår de vackra lotusblommorna ut och fröjdar sig över skönheten i världen runtomkring dem, och de delar med sig av sin glädje.
Var och en av lotusblommorna är unika och förnäma på sina egna sätt, vita, rosa, röda och till och med gula och blå … och den Magiska Sjön speglar dem i sitt vatten.
Men så en dag hände något speciellt i sjön ...
”Mina kära barn! Nu har ni blivit mogna. Det är dags för er att påbörja ert livs resa. Ni har en farlig och utmanande resa framför er. Vid ert mål kommer var och en av er att vara så vacker som lotusblommorna i vår värld. Men, alla kommer kanske inte att kunna slutföra resan och återvända hem.
Så lyssna noga på mig nu, för nu ska ni få ta del av en uråldrig kunskap som har förts vidare från generation till generation …
SANNING
MEDKÄNSLA
TÅLAMOD
Han viskade: ”Jag tror på var och en av er – och jag kommer att vänta på er när ni återvänder hem till ytan av den Magiska Sjön.”
Ett av fröna föll snabbare än de andra. Hon undrade: ”Varför sa den Stora Vita Lotusen till oss att vår väg skulle bli svår? Vattnet är klart och rent och jag kan till och med se solljuset genom det.” Det Lilla Fröet var för oskyldigt för att veta att det var mycket lättare att falla än att höja sig och återvända.
Ju djupare det lilla fröet sjönk ner, desto mörkare blev vattnet, tills det grumliga bottenslammet fanns överallt omkring henne. ”Oh – oh – OH!”, ropade det Lilla Lotusfröet, ”Jag kan nästan inte se någonting!” Hon sjönk djupare och djupare ner i gyttjan … och blev så rädd att hon blundade.
”Vart ska jag ta vägen nu? Var är mitt hem? Hur kommer jag tillbaka?” Just då hörde hon några märkliga klunkande ljud. Något mörkt och långt närmade sig henne i rasande fart.
Snart såg det Lilla Lotusfröet vad det var: det var en jättestor krokodil. Djurets namn stod skrivet på ryggen, men hon kunde inte läsa det i mörkret. ”Lilla Frö, Lilla Frö” – varelsen började prata med en hotfull röst – ”Jag har väntat på dig. Du har börjat ett nytt liv. Jag ska ge dig några goda råd.
Fylld av rädsla tänkte det Lilla Fröet: ”Det kanske är så det ska vara. Hur kan man annars överleva på en sådan här hemsk plats?” Men så plötsligt mindes hon orden från den Stora Vita Lotusen, och tänkte: ”Om jag följer rådet från den här varelsen, kommer jag att få stanna på den här smutsiga platsen för alltid, och kommer snart att se hemsk ut.”
I den här världen är inget gratis, inte ens goda råd. Om det Lilla Fröet hade följt krokodilens råd hade hon inte kunnat återvända till Ytan av sjön och bli en vacker blomma uppe på den Magiska Sjön.
”Det finns en väg ut ur varje situation! Det finns en väg ut ur varje situation!” – sade det Lilla Fröet om och om till sig själv. Och plötsligt mindes hon de Tre Skatterna, den Stora Vita Lotusblommans hemlighet:
SANNING
MEDKÄNSLA
TÅLAMOD
Precis i det ögonblicket som det Lilla Fröet vägrade acceptera det ondskefulla rådet, sveptes hon in i ett lysande sken av MEDKÄNSLA. Det var som en ljus stjärna som spred ljus överallt.
På monstrets rygg kunde man nu läsa dess namn: Där stod ”Ondska”. Plötsligt tog en stark kraft tag i det Lilla Fröet och slungade henne kraftfullt uppåt, som i en jättelik gunga.
Men det var för tidigt att glädja sig ...
Det Lilla Fröet stirrade skräckslaget med vidöppna ögon på varelsen som hade pratat om sådana konstiga saker. Det här var helt annorlunda mot det som den Stora Vita Lotusblomman hade lärt henne!
I det ögonblicket sken SANNING upp som en fyr. En skyddande slöja slöt sig kring det Lilla Fröet och skjutsade henne kraftfullt uppåt. På den vårtiga paddans rygg kunde man läsa ordet ”Oärlighet”.
Nu befann sig det Lilla fröet i en Dunkel värld, men hon var glad för hon kunde röra på alla sina sex kronblad! Ja, hon hade nu fått fyra nya eftersom hon växte varje gång hon gjorde rätt val. Någonstans däruppe kunde hon redan skymta solljuset. Men testet var inte över än ...
Masken var inte lika kraftfull som de onda varelserna i de andra världarna, den var smartare. Den talade med en inställsam röst: ”Du har tur, Lilla Lotusfrö – ja, nu kan man med rätta kalla dig så. I vår fridfulla värld finns ingen vind, och det är inte särskilt mörkt. Reglerna är enkla: För det första, om du inte vill göra något, gör det inte – varken lär dig något eller ansträng dig – vi tar oss runt våra svårigheter. För det andra, vi behöver inga vänner, för om du har vänner måste du kanske stå ut med deras dåliga humör eller behöva hjälpa dem när de har problem.
”Det är såklart frestande att inte anstränga sig … men då kommer jag ju aldrig lära mig något nytt. Och dessutom, att vara utan vänner är tråkigt – så hemskt! Nej, nej, nej!” – tänkte det Lilla Lotusfröet, ”Jag har allting inom mig för att ta mig ut ur den här dunkla, tråkiga världen!” Den tredje Skatten var redo att hjälpa till. TÅLAMODETS stjärna blommade genast i hennes hjärta och, skinande som pärlemo, omslöt ett klot av ljus det Lilla Lotusfröet, som långsamt började stiga uppåt.
Det fanns nu inte längre någon gräns mellan vattnet och luften och den Lilla Lotusblomman uppenbarade sig på ytan av den Mystiska Sjön.
Det var den Stora Vita Lotusen som talade. ”Nu när du har blivit stark och vacker, kan du hjälpa andra med din styrka, och sprida glädje i världen med din strålande skönhet.” Den Lilla Lotusblomman såg på sin egen spegelbild i sjön … hon såg en magnifik blomma med glimrande, nästan genomskinliga blad.
Överallt runt omkring henne dök fler och fler lotusblommor upp. Var och en av dem hade följt sin egen väg, och nu visade de alla upp sin alldeles egen skönhet. Och om man tittar noga så kan man se deras hoppfulla små ansikten som tycks säga till dig:
”Vandra din väg väl!”